Brittisk romans

David Lean är kanske den mest framstående engelska regissören genom tiderna, med filmer som Great Expectations, The Bridge on the River Kwai, Lawrence of Arabia och Doctor Zhivago gjorde han ett starkt och bestående intryck i filmhistorien. Även om han kanske framför allt är känd för sina filmiska epos så kunde han även hantera filmer i ett mindre format, Brief Encounter från 1945 är en sådan film.

Det är ett underbart romantiskt drama som handlar om en man, doktor Alec Harvey, och en kvinna, hemmafrun Laura Jesson, som träffas på en tågstation och sakta men säkert förälskar sig i varandra. De träffas varje torsdag och utvecklar sin relation; äter tillsammans och diskuterar, biobesök, utflykter i parken. Både är dock medvetna om att deras kärlek inte kan vara för evigt. Det är en film om olycklig, men även omöjlig, kärlek. Men det är också njutbart. Känsligt regisserad av Lean och ett mycket fint foto av Robert Krasker (se även den fantastiskt snygga The Third Man). Celia Johnson och Trevor Howard är utmärkta i huvudrollerna. Slutscenen är härligt bitterljuv och känns verkligen klassisk. Romantisk film blir inte mycket bättre.

Apropå Deliver Us from Evil

Från DN:

Katolska kyrkan kände till övergrepp

Det katolska ärkestiftet i Dublin ”mörkade” omfattande sexuella övergrepp mot barn långt in på 90-talet, fastslår en utredning.

Helt seriöst, vad är det med den katolska kyrkan och pedofili? Att man dessutom väljer att mörklägga det hela. Underbara kristna värderingar, minst sagt.

Dokumentera Amerika del 2

Enron: The Smartest Guys in the Room

Alex Gibney berättar i denna dokumentär den otroliga historien om energiföretaget Enron, en riktig framgångssaga, tills det visade sig att de högst uppsatta hade svindlat sig fram till den fantastiska framgången. Företaget styrdes av ett gäng skurkar som endast hade dollartecken i ögonen. De stora skurkarna i fråga var grundaren och VD:n Kenneth Lay (i bildens mitt här ovan), VD:n (bl.a.) Jeffrey Skilling (t.v. om Lay) och ekonomichefen Andrew Fastow (t.h. om Lay). Alla tre var huvudansvariga i det som beskrivs som en av de största näringslivsskandalerna i amerikansk historia. Skilling var den person som starkast bidrog till att Enron blev en riktig maktfaktor inom amerikanskt näringsliv. Innan konkursen 2001 var Enron ett av världens största el- naturgas- och kommunikationsföretag, 2000 hade de intäkter på 101 miljarder dollar och de var USA:s sjunde största företag. Men bakom kulisserna föregick det bl.a. bokföringsbrott och korruption, de manipulerade även elmarknaden i Kalifornien och ökade på så sätt efterfrågan på el, vilket så klart gjorde att Enron håvade in pengar medan det samtidigt bidrog till en stor elkris i Kalifornien. Ett häpnadsväckande inslag i filmen är när man får höra inspelade samtal mellan Enron-säljarna som i princip gottar sig i krisen och skrattar åt de stackars satarna i Kalifornien och gratulerar sig själva för sin briljans. Det är riktigt upprörande och man undrar var det är för sorts människor som är kapabla till sådana saker.

Dokumentera Amerika del 1

Det har gått drygt en månad sedan mitt senaste inlägg, och det beror inte på att jag undvikit filmer, tvärtom, utan jag har helt enkelt varit lat. Jag kommer inte kommentera alla filmer jag sett under denna frånvaro från bloggen men däremot skriva lite grann om de filmer jag sett under den senaste veckan. Men det i kommande inlägg.

Det här, och nästkommande, inlägget hade jag tänkt ägna åt dokumentärer eftersom det är den dominerande typ av film som jag fokuserat på den senaste tiden, och faktiskt uteslutande amerikanska sådana. So here we go:

The Fog of War: Eleven Lessons from the Life of Robert S. McNamara

En Oscarsbelönad dokumentär från 2003 regisserad av Errol Morris där den f.d. amerikanska försvarsministern (under J.F.K. och Lyndon B. Johnson) Robert S. McNamara filosoferar kring krigets natur och ger samtidigt sin syn på Vietnamkriget. Jag är lite för ung för att ha varit med när det begav sig men jag har förstått det som att McNamara har setts som ”the mastermind” av USA:s krigföring i Vietnam och anses därför vara den huvudskyldige. I denna dokumentär får dock McNamara chansen att ge en lite mer nyanserad bild av det hela, det kommer bl.a. fram (genom gamla inspelade samtal) att det kanske var L.B.J. som var den något mer aggressiva vad gällde inblandningen och den upptrappade krigföringen i Vietnam. Det som dock gjorde starkast intryck på mig var när McNamara pratade om WW2 och USA:s bombning av Japan, och då inte bara gällande atombomberna utan även den sinnessjuka omfattningen av brandbomber. Jag var faktiskt inte helt och hållet medveten om just omfattningen av brandbombningen, siffrorna är ofattbara. McNamara (som var delaktig i planeringen) menar på att USA:s agerande var kriminellt och att Truman m.fl. hade åtalats som krigsförbrytare om USA förlorat kriget. Det är svårt att säga emot.